Flaggan i mörkret

to joakim.larsson @ moderat.se

dateTue, Nov 17, 2009 at 8:35 PM
subjectAng. Rinkebyhuset
Nov 17 (3 days ago)

Hej Joakim!
Jag har besökt rinkebyhuset efter att det hade ockuperats för att kolla vad som föregick.
Till min förvåning var det inte bara ett tiotal ungdomar som hade barrikaderat och satt sig på tvären för att det var kul som man hade kunnat tro.

Det är oemotstridligen så att du är bättre insatt i frågan om fastighetens framtid än jag. Det finns antagligen goda skäl att riva som jag ännu inte vet om. Jag skulle därför gärna vilja få en sammanfattning av på vilka grunder du baserar ditt beslut att riva.

Däremot var det något som jag såg där som gjorde mig varm inombords.

Barn, vuxna, män, kvinnor, boende i rinkeby, boende i närliggande förorter, tillresta - alla hade samlats och stämningen som råder i huset är oslagbar. Jag tror att rinkeby verkligen mår bra av den kreativitet som råder där. Beslutet om vad som ska hända verkar till del ligga på dina axlar.

En klok kvinna nämnde en tanke som hon hade. Den löd ungefär såhär; Om huset nu är en kostsam belastning att riva, eller om det står kvar och kommunen inte vill ha det. Då borde en organisation/kooperativ/företag(finns olika former av köpare, du vet säkert andra konstellationer) kunna köpa huset för en krona. Då blir kommunen av med en ekonomisk belastning. Man kan säkert skramla ihop pengar eller låta skolor ha det som projekt att hjälpa till med renoveringen.
Vad tror du om det?

Om något sånt sker skulle jag och andra som jag känner gärna skulle hjälpa till att bygga upp huset, gratis.

Många unga rinkebybor kände sig hemma och kanske äntligen sedda.

Det här var en känsla jag försökte förmedla, samt damens tankar. Jag hoppas du tog till dig det här mailet.

Jag hoppas att mitt mail har varit intressant för dig att läsa och ser fram emot ditt svar. Jag skulle gärna vilja diskutera frågan med dig för att få höra din version och dina synpunkter. Mitt telefonnummer är: ***********

Jag arbetar mest helger och brukar vara ledig under vardagar. Ring mig om du har lust att diskutera situationen över en fika!

MVH ***** *****

Till svar fick jag inget annat än en tyst behandling.

Jag och en vän pratade tidigare om "the silent threatment" och hur det kan vara en härskarteknik och förödande för mänskliga kontakter. Man kan tycka att det verkar bissart, men jag drar en parallel till hur politiker lägger dövörat till rinkebyhusets ockupanter. En vecka av skrik - en vecka av likgiltlighet från politikernas sida.

Man ska inte dömma, men ibland är det svårt. Väldigt svårt.

Polisen har till stor del haft större förståelse för ockupanterna än vad politikerna har haft. De med mest makt är räddast för att göra fel och gör allt för att bevara den makt de har.

Även fast många poliser är trevliga så är de tyvärr statens verktyg. Och staten har varit likgiltlig.

Politiker vill gärna synas, mindre viktigt är det att lyssna när något ska förmedlas till dem.

Joakim har fått mail - han svarade inte.
Joakim blev tillbedd att ta emot ockupanternas kravbrev vid statshuset - han vägrade att komma ner och möta dem.

- Den tysta behandlingen skapar makt åt den maktgirige.

Den riktiga responsen från myndigheter var att i morse att köra ut ockupanterna utan dialog.

Vad som händer med huset är vi ovissa om, det verkar bli en del av projektet att få alla vägar att leda till kista, lite skrattretande är det med så kallade järvadialogen. Det borde heta järvamonologen, envägskommunikation med slutna öron. Vägar ska byggas i akalla, hjulsta, tensta, rinkeby för att lättja infrastrukturen till kista.